Åke Bjurhamn


reminance of Rembrandt.jpg

Fotografi med Åke Bjurhamn på ett galleri i New York 1981


Planering ny utställning den 7 september 2013


Chambertrummet i konsthallen NP33 i Norrköping










Text om Åke Bjurhamn

Bjurhamn, Åke
Född i Linköping 1945
Tog studenten vid S:t Lars skola i Linköping 1965
Studier i psykologi, sociologi, pedagogik och statskunskap vid Universiteten i Göteborg och Linköping
Studier vid musiklinjen, Lunnevads folkhögskola 1971-72
Studier vid Målarskolan Forum 1972-74. Lärare Gerhard Nordström och Staffan Nihlén.
Debuterade som konstnär på Östgöta konstförenings Vårsalong 1967, blev föreningens stipendiat 2001
Övriga stipendier: Liljesonska 1976, Statens stora arbetsstipendium 1989 och 1992, Norrköpings kommun konststipendium 1988. Nordiska rådets vistelsestipendium i Sveaborg 1992

Representerad:

Museum Vostel, Spanien, Salong de Tokyo, Japan,
Statens konstråd, Östergötlands läns museum, Norrköpings konstmuseum,
Linköpings kommun, Norrköpings kommun, Mjölby kommun, Malmö kommun, Varberg kommun,
Östergötlands landsting, Skaraborgs läns landsting, Malmö läns landsting, Gävleborgs läns landsting.


Åke Bjurhamn.


Publicerad i Jazznet augusti 2007
www.home1.stofanet.dk/jazznet

I denne artikel bevæger Jazznet sig ind på nyt område jeg ikke har beskæftiget mig med tidligere, nemlig kunst. Hvad har jazz og kunst med hinanden at gøre er der måske nogen der vil spørge ???
I dette tilfælde hænger kunsten og musikken endog meget tæt sammen da det er kunsteren Åke Bjurhamn, som er manden bag mange af de fantastisk flotte og farverige covers der pryder Ayler Records' udgivelser, det drejer sig om.
Åke Bjurhamn der er født i Linköping i 1945, flyttade til nabobyen Norrköping i 1981 hvor han er bosat den dag i dag.
Han debuterede som kunstner på Östgöta konstförenings Vårsalong i 1967 og studerede på Målarskolen Forum i Malmö, Sverige fra 1972-74.
Åke Bjurhamn's kunst kan blandt andet ses på Museum Vostel i Spanien, Salong de Tokyo i Japan, Östergötlands läns museum, Norrköpings konstmuseum, Linköpings kommune, Norrköpings kommune, Malmö kommune, Östergötlands landsting, Skaraborgs läns landsting, Malmö läns landsting alle beliggende i hans hjemland Sverige.
Derudover har Åke haft omkring 60 seperatudstillinger blandt andet på Norrköpings konstmuseum, Östergötlands läns museum, Uppsala konstmuseum, Sandvikens konsthall, Varbergs kulturhus, Galleri Händer Stockholm, Kraftstationen i Drags, Norrköping, Nationalgaleriet Stockholm, Galleri Umbra II Malmö, Galleri Rostrum Malmö, Galleri DS Göteborg, Galleri Guld Skagen Danmark, Skånska konstakademien Åstorp, Galleri Monica Benbasat Norrköping, Galleri Källsprång Linköping og mange flere.
Noget af det nyeste Åke Bjurhamn har færdiggjort er en serie på 7 malerier, inspireret af den amerikanske free jazz pianist Marilyn Crispell.
Nogle af Åke Bjurhamn's malerier er solgt til museer og private samlere mens andre, blandt andet nogle af malerierne inspireret af Marilyn Crispell og en del af malerierne anvendt på Ayler Records coverne, kan erhverves direkte gennem kunsteren selv. Hvis der er et maleri du er faldet for så skriv bare en mail til Åke (bjurhamn@fanzinet.nu) og han vil oplyse dig prisen på det hvis det er i hans besiddelse og til salg.
Jeg har haft mulghed for at stille Åke Bjurhamn nogle spørgsmål og for at undgå diverse misforståelser, mellem det danske og svenske sprog har jeg valgt at lade det foregå på engelsk.

Interview med Åke Bjurhamn.


Jazznet: Your art has been on numerous of Ayler Records covers. How did that collaberation start ???
Åke Bjurhamn : Jan Ström and I was sitting in the same board at the "Another music" club. Once when we were preparing a concert with Noah Howard Quartet we was asked by Noah to make a CD. Jan has the money and very much know how since his work with business and he wanted me to make lay out for the cover. I made the logotype and invented the lay out line and I used a painting I had done some years later. Then the stone was rolling!

Jazznet : Are you yourself a fan of the recordings of the Ayler Record company ???
Åke Bjurhamn : I should say that Jan and I have very much alike music preferences so I really like our records.

Jazznet : I have read somewhere on the internet, that you are a fan of jazz and the mighty saxophone player Albert Ayler (as i am myself). Did you ever meet him or went to any of his concerts ???
Åke Bjurhamn : Sorry! I was not living i Stockholm when Albert Ayler was living there but I knew about his recording early 1969. But it had been something to talk abaout if I had been to an Ayler consert!

Jazznet : What music do you listen to besides jazz music and who are your favourites ???
Åke Bjurhamn : I am educated at a classical music school so I am good oriented in classical music. My absolute favourite composer is Jean Sibelius. I have made a big exhibition about the Sibelius seven symphonies. That Exhibition was called "The big Silence" and was showed on seven places in Sweden. I also like contemporary classical music and I am a good friend of the Swedish composer Lars Åke Franke Blom. We have made a couple of Art and Music performances. I have even played in a chambermusic performance together with Franke Blom. In popmusic I like female singer and most of them Marianne Fathful. Classical Jazz music is of course things I listened to for example Ellington. My absolute favourite by all times is Albert Ayler and now living I admire Marilyn Crispell.

Jazznet : What other interests do you have (besides painting and music) ???
Åke Bjurhamn : Actually I work free lance on the local newspaper and comments socker footboll!

Jazznet : Have you ever been to art school or are you completely self taught ???
Åke Bjurhamn : I am educated in Malmö in Sweden in a school which nowadays is Malmö Art High School.

Jazznet : When you paint and create your art what is your inspiration ???
Åke Bjurhamn : Very often music!

Jazznet : What artists has been an influence on you and your work ???
Åke Bjurhamn : I met the art of Marc Rhotko and Willen de Kooningwhen I was i New Your 1979.

Jazznet : Is your painting something you live of or do you have a regular job also ???
Åke Bjurhamn : I have mostly been able to live on Art! Today I am working three days a week at the Art Museum in Norrköping. There I am a photographer of official Art and do administrative works on the same theme.

Jazznet : It is hard work being a artist and painter i can imagine. Is it not sometimes a never ending struggle and a trip up hill getting your art shown on galleries, museums etc. ???
Åke Bjurhamn : I have made more than 60 solo exhibitions since 1997 and uncountable group shows so I don't work hard to catch new exhibitions but I want very much to do an one man show in a New York Gallery.

Jazznet : If you should describe yourself and your art in few words what would they be ???
Åke Bjurhamn : I should say: Lyrical Abstract.

Jazznet : When and where will your next exhebition take place and what will it be ???
Åke Bjurhamn : I have no exhibition planned for the moment.

Jazznet : I can not say that i am an expert in the art world, so if a call your art something it is not please correct me. Are all your paintings abstract or is some of them of landscapes, people etc. ???
Åke Bjurhamn : I started to paint landscapes! But after I left the Art School 1974 I have mostly painted abstract. But I have promised a very good friend of mine to do a portrait to his 50Th birthday!

Jazznet : If a reader is interessted in bying one of your paintings is there any place he can contact for prices and information in general ???
Åke Bjurhamn : bjurhamn@fanzinet.nu

Jazznet : How does the future look for Mr. Åke Bjurhamn, where do you see yourself in 10 years ???
Åke Bjurhamn : I don't know. Then I will be 72 years old and perhaps I rest in the Family grave in Solna, Stockholm *S*

henrik.jpg
Af Henrik Kaldahl.
www.home1.stofanet.dk/jazznet


Utställningar:

NT 1/7 2006
Ett nytt konstnärskap föddes i New York

bild 1.jpg

Foto från utställningen. fotograf Tor Bjurhamn

Hösten 1980 besökte Åke Bjurhamn New York. Hans nya utställning i Drags gamla kraftstation berättar om en kort vistelse som gav ett nytt konstnärskap.
Laker Airways flight No GK 10 tog Åke Bjurhamn till New York hösten 1980. Flygresan med det första lågprisbolaget över Atlanten har också gett namnet på hans utställning i Drags kraftstation.
Den öppnar idag och består i första hand av 18 målningar som han gjorde månaderna efter hemkomsten från USA. Vistelsen blev nämligen en vändpunkt i konstnärskapet och särskilt mötet med Willem de Koonings målningar kan beskrivas som en uppenbarelse.
- De knäckte mig totalt. Jag hade varit intresserad av abstrakt måleri tidigare och inspirerats av en mer stillsam konstnär som Mark Rothko, men de Kooning var något av ett mirakel. Han lydde inte de estetiska regler som jag följt tidigare, säger han när vi träffas i den gamla elcentralen i Industrilandskapet som numera är utställningslokal.
Målningarna hänger i linor från taket, på en vägg visas hans fotografier från metropolen - slitna stadsmiljöer, hårt härjade huskroppar och gryniga interiörer från olika gym, som den boxningsintresserade Åke Bjurhamn också besökte. Han spelade in stadsljuden och bruset från New York-trafiken svävar genom lokalen och på någon av de utställda tv-monitorerna kan man se och höra honom läsa ur sin dagbok från den tiden. - Jag har inte lagt mig i utformningen av utställningen. Det har Lars Andersson på Kraftstationen skött. Han har gjort ett heroiskt jobb, förklarar konstnären uppenbart nöjd.
Åke Bjurhamn har länge haft planer på att visa målningarna, eftersom de gick rätt spårlöst förbi när det begav sig. Den abstrakta expressionismen upplevde en kort renässans i samband med den stora de Kooning-utställningen på Moderna museet 1983. Men när Åke Bjurhamn några år tidigare visade sina verk i Danmark och Sverige - bland annat på Galleri S:t Olof i Norrköping - var reaktionerna få. - Jag trodde på ett gensvar i Danmark, men när jag ställde ut där hamnade jag i molnskugga. Tidningarna strejkade och det skrevs inte en rad, säger han och skrattar.
En del av målningarna har sålts sedan dess och han vet inte riktigt var de finns idag. Men övriga har tillsammans med fotografier, dagbok och ljudupptagningar legat undangömda i ett magasin och väntat på att komma till användning.
- Jag har jag många gånger frågat mig varför intresset var så litet. Särskilt som den abstrakta expressionismen fick så stor uppmärksamhet här i landet bara några år senare, men jag har också känt att det här är en story som måste berättas, förklarar han.
Intrycken från de där höstveckorna 1980 har blivit bestående och inflytandet från Willem de Kooning har dykt upp genom åren.
- Mitt konstnärskap består av eruptioner och vilofaser. Det påminner om en gejser, som bubblar upp med jämna mellanrum och några av mina senaste målningar bär spår av inflytandet från de Kooning.

När han besökte New York visade nästan varje galleri abstrakta expressionister, men den amerikanska konstscenen bestod i skiftet mellan 70- och 80-tal också av annat. Fotokonsten hade fått ett genombrott och många av de svenska konstnärer, som vallfärdade till USA fångades istället av performancekonsten, men det var inget som lockade Åke Bjurhamn.
- Jag har aldrig gillat konsten som gimmick. I min dagbok skrev jag att mycket av performancekonsten var skit, säger han och berättar att han efter hemkomsten istället ägnade sig åt teoribildningen bakom den abstrakta expressionismen.
Han ger en snabblektion i ämnet.
- När det gäller tekniken är det blöt akrylfärg som gäller och man målar på opreparerad duk. Man använder också tjocka kilramar, så att målningarna kommer ut från väggen. Men det grundläggande är att de ska uppfattas som själsliga fingeravtryck, förklarar han. Vistelsen varade bara i tre veckor, men i minnet har den alltid verkat mycket längre.
- Det var så intensivt, säger han och berättar att han besökte 300 konstutställningar och mötte några av de största galleristerna. Bland annat Leo Castelli som var en gigant på den tiden.
Han minns också en ung kvinna som han lärde känna under besöket i New York. Hon bodde i samma hus som Greta Garbo.
- De umgicks och hon frågade om jag ville träffa Garbo, men jag tackade nej. Varför vet jag inte, kanske blev det för mycket. Jag var ju bara en kruka avsedd för en mycket liten kaktus och New York var stort, säger han och låter händerna bilda en cirkel för att åskådliggöra det hela. Laker Airways flight No GK 10 till New York visas lördagar - söndagar till och med den 30 juli.

Pauli Olavi Kuivanen


Folkbladet 1 juli 2006

New York på 80-talet i Drags Kraftstation


bild 2.jpg

Foto ur utställningen, fotograf Tor Bjurhamn

Norrköping. Se det var en resa det! När konstnären Åke Bjurhamn var i New York för sådär 25 år sedan satte det spår i honom och därmed i Norrköpings kulturliv för lång tid framöver. Det senaste är utställningen som öppnar i Kraftstationen Drags i morgon, lördag. En sevärdhet under julis helger.

Det var alltså 1980. Bjurhamn arbetade med kameran, han visste vad han ville ha. Väl hemma omsatte han sina känslor i måleriet som har en helt annan karaktär. Det skitiga, hårt slitna, på något sätt evighetsdokumentära i fotot står i hård kontrast till de nästan pastelljusa känslor som finns i målningarna. Visst finns här eld och mörk sensualism i det oranga och nattsvarta stråk, men nog är det lust som bryter igenom, livslust kanske, en stark energi med egen rytm.
I stillbildsfotot kan det lika gärna handla om undergång och smärta, men det är dokumentation på bred bas, från gallerier, träningsinstitut, fasader, gator, några människor, spännande detaljer, allt visat mot en väl använd, rå vägg med gamla apparater kvar. Fräckt!
En dagbok från tiden är inläst av Bjurhamn själv och den kan man också lyssna till.
Den välfunna ljudmattan kommer från John Voigts Outsider Bass.
Lars Andersson driver Kraftverket som arbetslivsmuseum och utställningsyta. Han bestämde från starten att "aldrig visa målningar på väggarna". Tills han såg vad den här konstnären hade att erbjuda av nya möjligheter för lokalen.
- Det blev ju väldigt starka spänningar i de här kontrasterna, det var roligt att få ta vara på det, säger han.
16 målningar, de hänger från taket. Tre video, som ljuslådor, kompletterar med samma bilder. Några sittmöbler kan man hitta nere bland generatorhjulen och de skumma utrymmena.
Målningarna är från -81 och 82.
Konstmuseet har just köpt en stor målning i blåvitt.
Utställningen är bara öppen under helgerna, lördagar och söndagar. För visningar får man ta kontakt via hemsidan, www.kraftstationen.se

Britt Marie Engdahl


Nya målningar 2007:
De tolv sångerna

Sångerna 001w.jpg

36x44 cm

Sångerna 002w.jpg

26x18 cm

Sångerna 003w.jpg

22x27 cm

Sångerna 004w.jpg

27x22 cm

Sångerna 005w.jpg

27x22 cm

Sångerna 006w.jpg

23x19 cm

Sångerna 007w.jpg

19x23 cm

Sångerna 008w.jpg

19.23

Sångerna 009w.jpg

19x23 cm

Sångerna 010w.jpg

22x18 cm

Sångerna 011w.jpg

22x18 cm

Sångerna 012w.jpg

27x22 cm


The Marilyn Crispell Suite - 2007


60 separatutställningar.
Utdrag: Norrköpings konstmuseum, Östergötlands läns museum, Uppsala konstmuseum, Sandvikens konsthall, Varbergs kulturhus, Galleri Händer Stockholm, Kraftstationen i Drags, Norrköping, Nationalgaleriet Stockholm, Galleri Umbra II Malmö, Galleri Rostrum Malmö, Galleri DS Göteborg, Galleri Guld Skagen, Danmark, Skånska konstakademien Åstorp, Galleri Monica Benbasat Norrköping, Galleri Källsprång Linköping.

Samlingsutställningar i urval:

Östgöta konstförenings Vårsalong, Samlingsutställningen Jazz, (Göteborgs konsthall m fl), Salong de Tokyo Japan.


henry grimes trio.jpg

Skivomslaget till Henry Grimes Trio

Jag skänkte målningen på omslaget till Henry Grimes och fick det här brevet från hans hustru och impressario Margaret Davis:

Dearest Ake,

After much delay because of bad weather, Henry and I retrieved your painting from the post office yesterday, and I burst into tears when I saw him sitting at our kitchen table gazing at it and holding it in his trembling hands. The boat just has Henry's personality completely, and while the black water holds so much of Henry's story, the golden hue above the water bathes his present and future in glory. Henry will write you an Email later. Ake, we love you!! We will get your painting framed right away.


Skivomslag för Ayler Records.


Recension av den retrospektiva utställningen "Elevation":

Meditativt och explosivt

NATALIA KAZMIERSKA

ELEVATION
ÅKE BJURHAMN
KIFIN, PLANKGATAN 18
UTSTÄLLNINGEN PÅGÅR TILL OCH MED 3 DECEMBER

Norrköpingsprofilen Åke Bjurhamn är inte bara känd som konstnär men det är just sin 33-åriga konstnärliga karriär som han med hjälp av Lars Callenbrandt, som "curator", sammanfattar i utställningen Elevation på KIFIN. Här visas ett förvånansvärt litet urval målningar som ger en (nästan för hastig) överblick av ett mångsidigt konstnärskap.
Flera av utställningens verk har aldrig visats förut, medan andra säkert är bekanta för många. Det tidigaste verket Flicka i skogsbryn är från 1967 och innehar, precis som de tidiga 70-talsmålningarna, snarare än konstnärlig betydelse, ett värde av kuriositet. För från dessa, trevande bilder är det långt till hyllningsmålningen som anspelar på Carl Kylbergs Hemkomsten: Hommage ā CK, daterad år 2000.

Och mycket ryms däremellan. Men det är inte direkt en kronologisk utveckling vi får följa. Däremot kan man skönja två spår i Bjurhamns måleri - det ena vilt, djärvt och explosivt, kanske inspirerat av actionmålare i New York, som de Kooning och Pollock. Denna sida representeras till exempel av den färgsprakande målningen ur Freedom Suite från 1981 eller av den mer figurativa Nidhog från 1986, som bygger på ett tema om mytologin kring Eddan.

Bjurhamns andra sida gestaltar en mer koncentrerad, avskalad dramatik som känns tidlös. Här går tankarna onekligen till konstnärer som Rothko och Newman: stora, jämna färgfält, en nästan meditativ tydlighet, en tilltro till färgens direkta uttryck.
Ur serien som inspirerats av tonsättaren Jean Sibelius visas här målningen som bygger på Symfoni nr 6, ett stort, magnifikt verk i mörka färger som utstrålar en överväldigande tyngd och auktoritet. Verket Figaros bröllop är däremot mest rosa, svalt och lätt, liksom lite studsig. Jag är ingen kännare av konstmusikgenren men kan höra hur färgerna låter, ser hur tonerna skulle kunna se ut.
Musik är alltså en viktig inspirationskälla för Bjurhamn som bildkonstnär. Förutom Mozart och Sibelius möter man i denna utställning till exempel Arvo Pärt och jazzigare herrar som Ellington och Coltrane. Målningen Graffiti Limbo består av svarta och grå fält. Den är enkel och strikt på ett coolt sätt och har bara visats en gång förut, för ungefär tio år sedan på skivaffären Vaxkupan i utställningen Talkin `bout a revolution som var inspirerad av moderna, tuffa kvinnliga artister som KD Lang, Tracy Chapman och Marianne Faithful. Precis som Bjurhamn arbetar med olika bildmässiga uttryck rör han sig alltså även över ett brett musikaliskt register.
Expressiv rytmik och färgmusikalitet är drag som kan sägas förena Bjurhamns två olika sidor. De konkreta musikaliska referenserna är för betraktaren inte alltid självklara eller nödvändiga. Ständigt återkommande i målningarna är även myten, tecknet och abstraktionen.
Utställningens namn, Elevation betyder upphöjelse, men för mig syftar det här på energi och styrka - och i utställningen finns mycket riktigt en uttrycksfull skaparglädje och mångtydigt, känsloladdat bildspråk.

Det händer mycket på 30 år och av Bjurhamns upptåg vid sidan av måleriet får vi bara en och annan skymt: ett foto från en liveperformance 1975 där bland andra Leif Elggren medverkade och en universitetsuppsats om Bjurhamns bidrag till landartgenren, det skandalomsusade verket Painted Stones från 1979.

Elevation får således säkert många att förfärade eller leende minnas tillbaka några decennier. Vi som inte kan göra det får däremot en snabb resumé av en bit östgötsk modernistisk konsthistoria och en ingång till en konstnär och person som dock egentligen har mycket mer än så att berätta.

Publicerades i Norrköpings Tidningar den 19 november 2000


Detektivromanerna


G@v ut en bok - på nätet


Publicerat i Folkbladet den 6 feb 2008

Den 15 november 2007 lanserades webbplatsen vulkan.se, där den som vill kan skapa, sälja, trycka och ge ut sin egen bok. Två som gjort det är Åke Bjurhamn och Kerstin Ryderstedt.
Deras bok "Mord och röda fjädrar" handlar om ett mord i kommunalrådskorridoren i den fiktiva staden Vidaholm. Den skrevs för flera år sedan och har skickats till ett flertal förlag.
- Men vi blev refuserade, så till slut tänkte vi inte mer på saken, det viktigaste är ju egentligen inte att få böckerna utgivna utan att skriva dem. Vi har så roligt tillsammans, säger Åke Bjurhamn.
Och Kerstin Ryderstedt håller med. Och gläds åt det långvariga samarbetet som har resulterat i flera rysarnoveller och ett flertal bokmanus.
- Jag har ju sedan 10 år tillbaka i tiden en internettidning som heter Fanzinet och där började Kerstin skriva sina rysare, det var så vårt samarbetet kom igång, säger Åke.

Av en slump
Hans eget deckarskrivande kom till av en mer eller mindre slump, när hans hustru anmälde sig till en qui gong-kurs.
- Ska inte du också anmäla dig frågade hon, men jag sa att det skulle jag absolut inte. Nähe sa hon, men du kan väl gå någon annan kurs då, berättar Åke.
Och sagt och gjort, Åke tittade i folkhögskolans kursprogram och hittade en kurs om deckare.
- Jättebra, tänkte jag, en massa människor som man får diskutera mordgåtor med. Men när jag väl satt där så sa kursledaren Ebba att nu ska vi börja med skrivövningarna. Det var då det gick upp för mig att vi inte var där för att prata utan för att skriva deckare, säger Åke.
Han gick tre kurser och trivdes så bra att han lockade med Kerstin på en.
- Jag har ju gått skrivarkurser här i stan flera gånger för att jag tycker att det är så trevligt, men det här var lite annorlunda, säger Kerstin.

Ett kapitel var
Hon får ofta inspiration till karaktärerna under sina taxi-pass.
- Ja, i Kerstins texter är det ofta mörkt och lite regnigt och hemskt, säger Åke förtjust.
Berättelserna kommer till genom att de dels träffas en gång i månaden, ungefär, och sedan skriver de ett kapitel var och skickar vidare till varandra. Så håller de på tills boken är färdig. På senare tid har det blivit så att Kerstin är den som står för det mesta av skrivandet och Åke för det påhittiga.
- När vi träffas så börjar vi alltid med att visa en powerpointpresentation som visar de karaktärer som finns med. Vi letar fram de här människorna så att vi ska ha samma bild av dem, säger Kerstin.

"Småputtrigt"
Och det är klart att det går ju inte om Åke beskriver mördaren som kort och tjock och Kerstin beskriver den som lång och mager.
- Det ger oss en bra hjälp att se personerna framför oss när vi skapar ett beteende för dem, säger Kerstin.
Åke hämtar drag av personer han känner, och eftersom han har insyn i just de politiska korridorerna föll det sig ganska naturligt att förlägga handlingen dit.
- Vi skriver inga såna där deckare där de torterar varandra, det är mer mysdeckare, säger Åke.
- Småputtrigt, säger Kerstin.

Refuserade
Efter att ha fått sina manus refuserade så läste Åke i en kvällstidning om att bland andra Linda Skugge skulle starta ett gördetsjälvförlag på nätet.
- Jag tyckte att det var spännande på en gång, så jag gick in på deras hemsida och kollade hur man skulle göra, säger Åke.
Och det var det fler som gjorde, för redan första dagen brakade servern ihop.
- De hade väl inte räknat med att det skulle bli ett sånt tryck, säger Åke.
Men för Kerstin och Åkes del var det bra att det tog ett tag för då fick de tid att fundera på hur de ville ha sin bok.
- Den ska ju vara i ett A5 format, men sedan har man en del att välja på, säger Kerstin.
Omslaget får man göra själv, sidbrytningen också, allt får man faktiskt göra själv och det tycker jag är bra, säger Åke.

Två alternativ
Sedan har man två alternativ att välja mellan. Antingen så publicerar du verket på Vulkan rakt av, det verket kan sedan vem som helst köpa tryckta eller nedladdade exemplar av. Det alternativet är gratis.
Alternativ 2 kostar 2 500 kronor, men då får man ett ISBN-nummer för verket ock det införs i Kungliga Bibliotekets arkiv och i Bokrondellen så att det automatiskt hamnar i Bokus och Adlibris kataloger.
- Det är en fantastisk möjlighet att ge ut böcker, kanske har man skrivit en släktkrönika och så har man möjlighet att ge ut den och köpa den i tryckt format, säger Åke.
Kerstin och Åkes bok kostar 130 kronor att köpa och det tar 2-3 veckor innan boken kommer. Vulkan är en plattform där författarna själva är ansvariga utgivare, dock finns en moderator som granskar allt och brottsligt material tas omedelbart bort. Bakom Vulkan står Sigge Eklund, vd, Michael Storåkers, styrelseordförande och Linda Skugge, styrelsemedlem. Samtliga är också delägare.

Åsa Hanell


Recension i Folkbladet den 26 februari 2008

Amatördeckare full av charm


Förlaget Vulcan ger författare möjlighet att för en billig penning publicera sina egna böcker. Författarna skriver, korrekturläser, sätter och publicerar sina alster helt på egen hand. Just precis så har Åke Bjurhamn och Kerstin Ryderstedt gått till väga med sin deckarhistoria "Mord och röda fjädrar".

Mord och röda fjädrar


Bjurhamn och Ryderstedt
Vulcan Förlag

Låt mig på en gång säga att det märks. Här hade behövts en dramaturg som fixat till storyn, en korrekturläsare som rättat skrivfelen och en redaktör som hyfsat till dialogen.
Men låt mig samtidigt säga att jag under de senaste åren har läst ett antal förlagsutgivna, "riktiga" deckare som nått fram till en masspublik trots att de varit ungefär lika illa skrivna som Bjurhamns och Ryderstedts egenhändigt utgivna bok.
Jag sträckläste Bjurhamns och Ryderstedts bok. På ett par, tre timmar hade jag tagit mig igenom de dryga 200 sidorna. Mordgåtan har charm ungefär på samma sätt som en amatörteaterföreställning. Skaparlusten och engagemanget skapar mervärden som balanserar upp även rätt så grova tekniska fel och missar.

"Mord och röda fjädrar" utspelar sig i den lilla staden "Vidaholm". Ett par socialdemokratiska kommunalråd blir mördade. Som läsare inser man snabbt att förövaren döljer sig i en liten krets som består av de mördade politikernas kollegor.
Åke Bjurhamn har själv god insyn i politiken i Norrköping. Jag anar att boken skulle kunna läsas som ett slags nyckelroman. Men av omtanke om Folkbladets ansvarige utgivare avstår jag från den läsarten i min recension. Han skulle kanske få skaka galler för förtal om jag gav mig in på spekulationer om vilka verkliga personer som är förlagor för den maktlystne och kåte riksdagsmannen Peter Gruveus, det kvinnliga kommunalrådet Gina Eriksson som kom till makten från ingenstans, karriäristen och industriarbetaren Rune Gripén eller kommunalrådet Leonard Frisk som i hemlighet pippar med makthavarnas skräck; Vidaholmspostens Carina Karlsson.
Sådana analyser överlämnar jag därför åt läsarna att göra själva.
Kriminalkommissarie Otto Wester som till slut nystar upp gåtan och griper den skyldige bär starka drag av Håkan Nessers antihjälte Van Veeteren. Wester hinkar genever, diggar jazz, lagar mat, är frånskild och har en son i förskingringen. Hans arbetsmetoder häcklas i smyg av de yngre poliserna men precis som i Nessers böcker så visar sig gammal vara äldst.

Boken kostar ungefär 130 kronor att beställa. Jag rekommenderar den till läsning. Inte därför att "Mord och röda fjädrar" är en stor litterär upplevelse. Men den är ett stycke kul, charmfull och lite ovanlig amatörkultur.
Möjligheten att läsa boken som en nyckelroman borde också egga i vart fall den politiskt intresserade läsekretsen att rusa till bokhandeln.

Widar Andersson