RAFFEL A LA HITCHCOCK

Men opinionen skulle svänga 2010. Efter en vecka med politiska debatter och dueller händer något. I Sifos och Novus Opinions mätningar har avståndet mellan Alliansen och den rödgröna oppositionen krympt till mellan tre och fem procent (i en av fem mätningar i februari är avståndet drygt 6 procent). Mona Sahlin var dock bättre än väntat under den politiska superveckan. Det är fullt naturligt att skillnaden mellan blocken krymper, när valdagen närmar sig. Men det intressanta är att de Rödgröna tappade stöd, när deras politik kunde jämföras med Alliansens.

I två mätningar hamnar nu Moderaterna på nästan 30 procent. En frammarsch som är bra för Reinfeldts parti men farlig för regeringsalliansen. Moderaterna sväljer Kristdemokraterna (kd) och Centern. I Novus Opinion når inte kd upp till den gräns, 4 procent, som ger plats i Riksdagen. Och Maud Olofssons parti klarar gränsen med knapp marginal. En tiondels procent avgör valet om kd hamnar på 3,9 procent.

I de flesta opinionsmätningar ligger Socialdemokraterna kring 35 procent, som också var valresultatet och partiets sämsta val sedan Sverige blev en demokrati. I Sifos och Novus opinions mätningar i februari, hamnar Mona Sahlins parti under 35 procent. Socialdemokraternas svaga ställning i opinionen beror delvis på att män över 60 år, som brukar rösta på det stora oppositionspartiet, har svårt att acceptera Mona Sahlin som partiordförande.
Att de Rödgröna är större än Alliansen beror på Miljöpartiets framgångar och språkrörets Maria Wetterstrands popularitet. Men frågan är om Miljöpartiets starka stöd kommer att hålla fram till valdagen.

Alliansens stora problem är att både kd och centerpartiet har hamnat i identitetskriser. Kd var från början pingströrelsens politiska gren. Partiet levde länge på Alf Svensson, som med åren blev allt populärare och dessutom karismatisk. Göran Hägglund är ingen dålig politiker, men han kan inte jämföras med Alf Svensson. Men när kristendomen inte längre dominerar kd:s dagordning, har partiet spelat ut sin roll. En sammanslagning av kd och Centern är för dagen inte möjlig men kan bli naturlig på lite sikt.

Centerpartiets mål var att nå 16 procent i höstens val, en fördubbling jämfört med valet 2006. Siffrorna har nu skrivits ner till 10 procent. Stureplanscentern finns mest på papperet samtidigt som Centerns kärnväljare inte gillar partiets högerliberala linje. Inte blir stämningen bättre i partiet av att Maud Olofsson givit upp Centerns kärnkraftsmotstånd. I Synovates februarimätning (26.2) har många centerpartister lagt sig på sofflocket, vilket kan ses som en protest mot Maud Olofssons politiska linje.
Regeringsalliansen kommer att dömas efter hur den klarade jobben. Så sade statsminister Reinfeldt hösten 2006. Men valåret 2010 är arbetslösheten mellan 8 och 10 procent (man kan räkna på olika sätt). Det som trots allt gynnar Alliansen är att landets ekonomi börjar bli bättre från ett svagt bottenläge. En ekonomi som sakta förbättras brukar gynna sittande regering. En överhettad ekonomi är däremot svårbemästrad.
Det största hotet mot regeringen är inte oppositionen utan verkligheten. Många hushåll är krattigt skuldsatta efter husköp. Stigande räntor kan sätta stopp för köpfesten och bostadsbubblan spricker. En fastighetskrasch skulle få födande konsekvenser för många hushåll, för att knyta an till LO-Tidningen ("Vad händer när bubblan spricker?").

Med knappt sju månader kvar till valet tyder mycket på att valnatten kan bli ett drama som kan jämföras med häxmästare Alfred Hitchcocks bästa filmer. Vem vinner och går något parti under? Den 19 september får vi svaret.