Sagan om kungen som doppade i kaffet


Det var en gång en kung som bodde i ett slott med sin drottning och en söt prinsessa. Han hade två barn till, men det var något extra med den äldsta prinsessan. Hon var så enastående söt och kungen hade planerat att gifta bort henne med en lika vacker prins.
Kungen bjöd ständigt in både unga och lite äldre prinsar till slottet. Dom åt och drack och hade så fina kläder och kunde föra sig precis som en riktig prins skulle göra. Konstigt nog verkade prinsessan inte alls intresserad. Detta trots att de kom från fina kungariken i närheten.
Kungen själv hade en drottning som var väldigt vacker. Hon hade inga avsikter att bli gammal och ful, så hon gick till de dyraste skönhetssalongerna och till de duktigaste doktorerna som med sina fina instrument lyfte upp alla dubbelhakor och rynkor i ansiktet på henne. Kungen var ju kung så han behövde inte gå på några skönhetsoperationer. Det räckte gott att han bjöd flott och hade fina bilar. Det var något som konstigt nog fick alla landets unga vackra kaffeflickor att slicka sig om munnen.
– Honom måste vi ha! Sa dom i korus.
Den vackra prinsessan som inte ville gifta sig med vare sig prinsen av Wales eller av Danmark hade slutat äta och blivit så tunn så tunn.
– Jag tror du får följa med mig ner till det kungliga gymmet, sa pappa kungen en dag. Där får du träna upp dig och då ska du se att aptiten växer.
Kungen tog med prinsessan till muskelträningen. En söt kaffeflicka dök genast upp och frågade om kungen inte ville ha lite massage?
Det kunde kungen inte tacka nej till. Han följde med kaffeflickan och sa till prinsessan:
– Där kommer Per Svinaherde, han är tränare och får ta hand om dig.
Per ägde gymmet och han hade monterat in en liten hemlig filmkamera i det rummet som kaffeflickorna brukade ge kunderna massage i. Den kunde vara bra att ha, hade han tänkt när han monterat den.
Prinsessan fick hjälp med att stärka sina tunna armar och ben och tränaren var både trevlig och duktig. Hon tyckte att han var mycket mysigare än alla de där prinsarna som pappa kungen presenterade henne för.
Kungen och prinsessan gick allt oftare och tränade. Speciellt prinsessan tränade väldigt mycket och musklerna började växa. Kungen tränade inte så mycket men han drack i stället kaffe varje gång han var där. Han drack så mycket kaffe att han inte märkte att det satt en kamera i taket som filmade varenda gång han doppade i kaffekoppen. Han märkte inte heller att hans dotter prinsessan hade börjat följa med sin tränare in bakom ett draperi där han hade en egen massagebänk.
En dag var prinsessan plötsligt rund om magen.
– Det här duger inte sa pappa kungen. Du är ju rund som en vetebulle! Nu får du sluta gå med mig. Vi har snart nobelfest, som du ska vara med på och då kan du inte fortsätta att svälla upp så här. Vad är det för konstig magträning han gör med dig?
­­– Det är ingen magträning. Vi ska gifta oss och ha en bebis, sa prinsessan.
– Ni ska inte gifta er alls. Du ska gifta dig med en riktig prins. Inte en Per Svinaherde från Skunkebo.
Då kom plötsligt Per Svinaherde fram till kungen och berättade om kameran som satt i taket i kafferummet.
Det var ingen bra nyhet för kungen, som insåg att hans drottning inte skulle bli glad om hon fick se hur hennes man spillde och bar sig åt när han doppade i kaffet. Hon hade uttryckligen förbjudit sin make kungen att vara ute och doppa i kaffet.
På det sättet fick Per Svinaherde prinsessan och halva kungariket. För kungen själv gick det inte så bra, för Per Svinaherdes kamrat hade tittat på filmerna från kafferummet och skrivit en bok om kungens bordsskick.
När den boken kom ut blev kungen inte glad. Men det blev inte drottningen heller. Fast Prinsessan blev glad och gladast av dom alla blev Per Svinaherde från Skunkebo.


Lektor Barfoth