Tekla finner sin stilSom ung och osäker fick jag höra, att vid 30 års ålder har man hittat sin stil. Då skulle jag komma att tveklöst välja rätt kläder. Jag skulle ha en sån där perfekt garderob som jag sett hos andra. Kjolar, byxor, kavajer, blusar och tröjor - allt skulle passa ihop, fungera i färg tillsammans, och allt jag valt skulle passa min hy, mitt hår och mitt sätt att vara. Det inträffade inte vid 30 års ålder och inte senare heller. Det är fortfarande litet hipp som happ i garderoben, ofta svårt att hitta rätt kombinationer. Men det var annat, som skulle komma att inträffa så där mer eller mindre automatiskt vid viss ålder eller viss situation. När jag hade bildat familj skulle jag vara hemmafru, sköta hem och barn. Detta var på den tiden, när det var vanligt. Till mina främsta intressen skulle höra gardinsömnad, stickning av barnens tröjor eller åtminstone halsdukar. Och bärplockning, syltning och brödbak tillsammans med de små. Ett enda och ganska dåligt pepparkakshus hann det bli, innan intresset för vidare studier tog överhanden. Det blev färdigköpta gardinlufter, hel- och halvfabrikat för hela slanten, daghem för barnen och så småningom ett yrkesliv utanför hemmet. Men ändå: Från och med pensionsdagen skulle vårt hem bli ordentligt städat minst en gång i veckan. Jag skulle bädda sängarna och lägga på överkastet varje dag, hålla diskbänken ständigt ren och blank. Och baka matbrödet själv, förstås. Inte minst mannen i familjen förväntade sig detta förändrade hem, denna förändrade kvinna. Det höll i tre veckor efter fyllda 65. Det är bara att erkänna: Man blir aldrig någon annan. Man hittar inte någon särskild stil, utom sin alldeles egna. Det är inte studier och inte jobb, som är hindret för att få ett perfekt hem. Det som faktiskt har hänt är att det finns mer tid till de verkligt egna intressena, som alltid funnits. Som att ofta se teater, läsa böcker, flera samtidigt och inte alla ända till slutet, konsertbesök då och då, såväl klassiskt som jazz, ta del i samhällsdebatten och vara politiskt aktiv. Det alldeles nya är att se och höra opera, visste inte förut att det var så härligt. Det kom nu med de digitala sändningarna från Metropolitan. Inte nödvändigt att bo i storstad. Och det mest underbara, att slippa gå till sängs före midnatt, att få gå upp sent och länge läsa tidningen! En enda sak stämmer med det jag hört ska inträffa: Man blir klokare med åren.
 Moster Tekla |